No lies, no more alibis, turn it up, it's got me hypnotized
SWEDEN ROCK FESTIVAL 6 JUNI 2013
Som ni vet så är jag ganska duktig på att sova, därför vaknar jag så klart inte på natetn av att luften i madrassen gått ur, inte heller av den extrema värmen. När jag då i stället vaknar av att jag är utvilad så har jag någon lustig form av nackspärr samt att sovsäcken är som en ångbastu. Måste gjort något rekord i att ta mig från sovsäcken och ut ur tältet..
Anyway, torsdag = fullspäckad dag för mig och pappa så vi tog oss bort till området redan vid lunch.
Sonata Arctica stod först på schemat.
Ja, var ska jag börja? Sonata Arctica har länge varit ett av mina absoluta favoritband så jag var ju ganska pepp på att se dem! Pappa däremot tycker att powermetal kan bli lite stirrigt, men han följde med och såg dem i alla fall! Vilket uppträdande det var, sådan energi och Tony Kakkos sätt att verkligen få publiken att känna sig speciella, helt underbart. Jag är lite knäckt över att de inte spelade någon av mina favoritballader men what to do? Jag fick upp ögonen rejält för nya skivan som jag dissat så totalt..
Bäst: FullMoon, grymt bra låt för det första och för det andra var stämningen i publiken fantastisk under den!
Sämst: Att de inte spelade mina favoritlåtar.
Sämst: Att de inte spelade mina favoritlåtar.
Efter SA gick vi vidare för att se Survivor, dock var jag halvt svimfärdig på grund av extrem värme så vi satte oss i öltältet för att bara lyssna i stället. Det blev inget fotande och det gör mig inget, tyckte inte att det lät särskilt bra. Är inget stort fan av dem över lag men ja, vi lyssnade på Eye Of The Tiger. Som det sig bör.
När jag började piggna till lite efter min vätskeförlust begav vi oss bort till skuggan vid mixerbordet vid Festival stage, Rick Springfield var det dags för där!
Jag såg personen i fråga på Sweden Rock för några år sedan, då var jag dock ända framme vid stängslet! Orkade inte det i år utan stod lagom borta vid mixerbordet och gick fram lite för att fota. Jag tycker detta är grymt bra musik och herr Springfield vet ju precis hur man får igång en publik, jag menar han klättrade (detta året också) över och upp i mixerbordet! Inte dåligt för en 65åring eller vad han nu är.
Bäst: Jessie's Girl!
Sämst: Love Somebody, jag kan ha stått på fel ställe men tycker att ljudet lät riktigt lustigt där.
När det tog slut var det bara att ge sig av bort till Rock stage för att se Status Quo, vi såg dock bara en halvtimme av dem och jag fick inga bra bilder. Fördelen med Status är att de har en massa hits, tro mig jag vet, har för mig att deras dubbelskiva är den första rockskivan jag köpte! Anyway, nackdelen är väl att låtarna har exakt samma sound. Man blir lite småtrött på det, speciellt om man redan lider av värmeslag..
Hem till tältet en stund! Dock inte för länge för strax var det dags att se Thunder som vi lite olägligt missade i Skottland när de var förband åt Journey och Whitesnake. De började showen i tid där, inte något vi räknat med. Haha. Det var i alla fall kul att se dem, bra band verkligen! Vi stannade dock inte så länge eftersom vi ville få bra platser på Kiss, här är en bild i alla fall!
Sist men inte minst, Kiss! Är fortfarande i smått chocktillstånd att arrangörerna kunde få dit dem, det är riktgit häftigt! Detta är ett band jag och pappa taggat för ett tag om vi säger så, inte bara vi heller. Aldrig sett så mycket folk... Förutom det jobbiga faktumet att jag bara är ca 1.60 och övrig publik måste varit 2.60 (nej, inte överdrivet...) så gick det dessutom bra att se dem! Det regnade inte, vilket jag ser som en stor prestation av vädergudarna, och showen var som förväntat grym.
Det finns inte så mycket mer att säga än att det med hästlängder är coolaste showen på SRF någonsin, där håller nog de flesta med mig. Dock är det tråkigt med Paul Stanleys sång, den är betydligt sämre än vad den varit och det ger honom dåligt självförtroende på scen. Det märktes så tydligt och det gör det lite ledsamt. Dock är musiken så bra att man bryr sig ändå inte så mycket om sånginsatsen, showen täcker över det liksom.
Bäst: Fokuserade aldrig riktigt på låtarna i sig men vi kan ju säga I love it loud, för den är bäst!
Sämst: Stackars Paul Stanley då...
Efter Kiss blev det marsch i säng! Välbehövligt efter en lång dag inne på området.
Trackback
