Slutade med att jag gick och mötte mamma o pappa som varit på fest, tillbaka hem till huset-som-hemsöks-av-den-muterade-äckelspindeln. Skickade pappa på jakt, snäll som han är ville han inte döda spindeln utan bara ta ut den. Listigt som det stora monstret var släppte det  bara ett av sina sjutusen (även kallat “åtta”) ben och sprang vidare till sitt än sålänge oupptäckta gömställe. Jag har nu flytt upp till loftet, kändes tryggast. Ska försöka få lite sömn nu, ni ska få en bild som uttrycker ett av glädjeämnena med en poncho - bli ett skuggspöke! Fantastiskt? Ja. Godnatt!