Är det bra om man sitter och gråter efter att man läst en bok?
Jag menar inte snyftar lite för snyftandets skull utan sitter och storgråter så man inte ser någontig och så att ens föräldrar frågar vad som är fel?
Så är det i alla fall nu, jag har lyckats lugna ner mig nu men oj säger jag bara.
Har läst ut min bok ("syskonkärlek") och ja, jag vet inte om jag kan säga att jag tycker slutet var bra eller inte.
Men jag kan definitivt säga att det är en av de bästa böcker jag läst och att om ni inte har läst den ska ni läsa den nu på momangen!
Som det står på framsidan av boken, en resencion från expressen, "Läsaren bringas ur fattning en stund, sitter där med förnuft, känsla och en mycket bra bok i en enda röra."
Det stämmer perfekt.
Fast så är jag som jag är oxå, jag har väldigt lätt för att leva mig in i böcker och filmer och då blir man ju inte precis mindre känslomässig...